søndag 12. august 2012

Propellern som försvann i Oslofjorden

Efter veckans arbete i Strömstad åker jag som planerat till Horten och mannen min. I helgen är också Victor hos oss och vi har bestämt oss för att segla till Son, en pittoreskt liten konstnärsby på Östfoldsidan. Vinden kommer från söder och ligger på ca 5 - 6 m / s och vi hoppas på en fin tur över fjorden. Vi har inte haft ett helt okomplicerat förhållande till båtens storsegel under sommaren så det är med skräckblandad förtjusning som storseglet hissas utan PROBLEM denna gången. Min hjärtklappning återgår till normal och mer hälsosam takt och adrenalinpåslaget med svettningar och uttalad muntorrhet uteblir denna gången. Fin solig segling över fjorden med en maxfart på 5,3 knop. När vi närmar oss Son skall seglet ner........ spänningen stiger och hjärtklappningen och muntorrheten gör sig påmind men seglet försvinner in i rullmasten på ett sätt som om det aldrig gjort något annat!!!! Alla drar en lättnadens suck och vi har en härlig kväll i Son.

En koncentrerad styrkvinna.
På söndag eftermiddag är det dags att styra mot Västfoldsidan och Horten igen. Vinden kommer fortsatt från söder och ligger på ca 5 m/ s. Storseglet rullas ut, åter igen utan problem och nu
känns det som det skulle kunna bli en trevlig vana, med ett fungerade och medgörligt storsegel.

Kryssar över fjorden i maklig takt och när vi närmar oss Horten startas motorn och vi förbereder oss på att reva storseglet, vinden har nu ökat till närmare 12 m/ s. Plötsligt upptäcker jag att kaptenen ser lite fundersam ut...han är cool men jag märker ändå en nyansskillnad när han utbrister " jeg tror vi har mistet propellern"

Mitt alarmsystem går igång direkt....Förlorad propeller betyder att vi inte har någon styrförmåga, vi kan inte segla in till hamnen för det är ett trångt sund och den erfarenheten har vi inte, vi ligger lite för nära klippor på styrbords sida och katastroftankarna avlöser nu varandra i rasande takt och detta ser mannen min och lille Victor tittar på mig med stora ögon och frågar " Åse er det farlig å miste propellern?" Blicken från mannen min som manar till skärpning och så snabbt som möjligt och frågan från lille Victor får mig att lämna mitt katastofläge och jag hör hur jag svarar " Nää det är inte alls farligt att mista propellern...... Det är nästan lite göy"

Vi kommer överens om att vi behöver assistans och kaptenens broder som också är ute på sjön kontaktas och i 12- 13 m/ s ser jag mig själv stå i fören, och jag önskar att jag kunde skriva att jag stod där med fladdrande hår i vinden och med en segerviss min men sanningen är att jag struntar hur mitt hår ser ut och att mitt ansiktsuttryck nog skulle kunna beskrivas som skräckslaget men beslutsamt när jag kastar en bogseringslina till broderns fru som tar emot och fäster linan i deras båt.
Sothis på land for propellskifte.
Här påbörjas en bogsering med hårfina säkerhetsmarginaler och jag upptäcker att den säkerhetslinan som utan undantag skall kopplas på vid riskabla situationer inte är kopplat någonstans. Vi anländer vid kajen vid Indre havn utan fler missöden och det är med en euforisk känsla som jag sätter fötterna på bryggan...Under kvällen äter vi tacos, dricker öl och vi pratar oavbruten och i mun på varandra om dagens happening....och jag som är helt övertygad om att jag inte är en kvinna som går igång och behöver " kickar" i livet är inte lika övertygad längre.....



tirsdag 17. juli 2012

Och så fick vi på grund...

Efter ett par tre dagar i Strömstad med Göstases goda X- large räkmacka och en kall Staropramen på kajen, kärt besök av dotter, syster och väninna med vin och party är det dags att kasta loss igen.

böljebanden
Dagens seglats är planerad till Jungfruland men sjön är krabb 10 - 11 m/ s och ökande. Upptäcker att båten inte är ordentligt sjösäkrad så det brakar till nere i båten när skåp öppnas och glas och tallrikar rumlar runt vid extra stora böljor. Lillmatrosen som tittat på tv under avfärden kommer upp i cockpiten, påtagligt grönblek i ansiktet och hinner påpeka att han har glömt att sätta på sig " böljebanden"
( sjösjukeband med plastkula som stimulerar punkt på
handledens insida, fungerar faktiskt och det är inte så noga om det är placeboeffekt för min del ) innan han bestämmer sig för att mata krabborna utanför Kosteröarna.
matar krabborna

Kapten bestämmer sig för att ändra kurs till Tisler där det skall finnas ett OF boje ( Oslofjordens friluftsråd ) Efter svabbning av båtens skrov och lite mat och vila sätts kursen mot Herføl.

Gästbryggan är fullbelagd men vi hittar en liten bukt norr om Herføl. Vi har dessvärre inget papperskarta över området och plottern visar inget djupmått vilket borde skärpt vår uppmärksamhet. Vi upptäcker en fin bukt där det redan ligger en relativt stor motorbåt och bestämmer oss för att köra en liten rekognoscering tur. Kapten skickar upp matrosen i fören för att hålla utkik efter orent farvatten men dessvärre hinner matrosen inte varna för det grund som båten i stark ström är på väg emot innan det brakar till. Men med min kaptens fantastiska kontroll med spaken lyckats han genom ett trollslag rista oss loss från stenarna och utbrister samtidigt att " utkiken må få seg större briller" ( Ovan beskrivning av kaptens teknik när det gäller hantera spaken tar jag inte ansvar för och kaptenens åsikt att jag behöver större glasögon är betydligt överdrivet ) ;- )
Båten ankras upp på svaj där vi vet att vi har många meter under kölen och sill lunch serveras i cockpiten innan vi ankommer Skärhallen som blir vår hamn för natten.......

Skader på roder


Dagens lärdom:
Sjösäkra ordentligt så du inte riskerar att bli ihjälslagen av konservburkar med lapskaus eller köttbullar i gräddsås som flyger runt ur skåp som inte är låsta om du måste ta dig ner i båten under färd.
Den jolle som vi har med oss på släp är ju inte så dum att använda för rekognoscering ;- )
och glöm inte " böljebanden" Victor ; - )

tirsdag 10. juli 2012

Seilet som ikke ville ut..

Ja, så har det altså skjedd...seilet sitter fast...hæ?!..

Seil kan tydligvis sitte bom fast, jassså...sier Åse matros.

Seilet kan normalt sveives ut og inn som en rullgardin, og det ruller seg som regel fint rundt inne i masta, men neida, ikke i dag. Seilet sitter ubehjelpelig fast, heldigvis sitter seilet fast inne i masta, og sitter ikke ute i vinden, det hadde vært krise!

Vi forsøker å rulle det ut en meter, men så klumper det seg inne i masta slik at det sitter dønn fast. Ferske som vi er så har vi ingen erfaring på hvordan man løser en slik floke. Det er jo ikke noe skikkelig krise siden vi fremdeles har genoa og motor, men det hadde vært fint å få fiksert det slik at vi hadde hatt to seil i ferien. Vi ligger nå på Kjerkøy og skal en tur mot Strømstad, nå med en båt som er "halt".

Vi førsøker å innhente råd fra et båtforum på nett, siden det ikke er noen båter i nærheten av oss som kan bistå. For vi har, som vanlig, funnet en plass helt for oss selv..... hehehe..
Hyttefolka på land morer seg sikkert over oss som haler og drar og forsøker å få ut det helvetes seilet. Til slutt er vi så slitene at vi må ha en pause og rådslagning. Åse foreslår at vi skal vente litt, men jeg vil ha det seilet ut, NÅ! Åse påpeker at det er meldt en del vind i ettermiddag, og vi er jo ikke helt sikre på at, hvis vi får det langt ut, får vi det da inn igjen?? Godt poeng...

Nei nå ble vi varme gitt..


Første råd fra ekspertisen lyder: "prøv i alle fall ikke å vinsje ut seilet" eeeh..vi har allerede vinsjet til vi ble lilla i hodet begge to, så det rådet kom en time for sent..tackar tackar..
Så er det vist bare å riste, dra, lirke, løfte bommen, sjekke spiler, stram storfallet, stamme uthalet..ja det mangler ikke på gode ideer. Med all lirking og draing så har det ramlet ut et par spiler fra seilet, det lover ikke så godt..... tror vi... og legger de pent på dekk.

Vi finner ut feilen til slutt, vi har rullet inn seilet som en hvilken som helst rullgardin, proffe seilere som vi er, host.. Det viser seg nemmelig at et seil med fulle vertikale spiler ikke er det samme som en rullgardin, merkelig nok :) Seilet har blitt rullet inn litt skjevt, slik at spilene ikke har kommet inn vertikalt inn i åpningen på masta. På den måten tar de opp utrolig mye plass, samtidig som presser seilet ut inne i masta og dermed gjør det nesten umulig å få det ut.  Vi forsøker å holde igjen på innhalet samtidig som vi drar ut og inn flere ganger. Vi vet ikke hvor mye slike ting tåler av belastning og hva som eventuelt kan ryke først..

Nå er vi helt tomme for energi, og Victor er helt enig i at vi må ha en pannekakepause for å få i oss noen raske karbohydrater før vi fortsetter.

Så setter sommerværet en stopper for videre forsøk for denne gangen, det blåser hatter og høy og vi går i dekning i kahytten.

Victor samler in til maritim middag



søndag 27. mai 2012

Den første stormen



Bryggan i Sotenkanalen
Glemte å nevne i turbeskrivelsen at jeg trengte 3 forsøk på legge til ved brygga i Soten kanalen..., og da var det tilnærmet vindstille. Rart at man glemmer slik fort.. Det er uvant med seilbåt og tillegging :-)

Søndags morgen våknet vi opp uthvilte og glade etter en stille natt. Solen skinte og vinden var borte. Etter en herlig frokost hos svigerforeldre var det bare for Åse og ringe ”Bengt i brua” og melde vår ankomst slik at han åpner brua når vi kommer. Det var en idyllisk start på dagen å putre oppover kanalen.
Hamburgsund (Hamburgö)
En idyllisk dag på Sotenkanalen
Sotekanalen vid svängbron










Det var litt mer sjø når vi kom til Humparna, men ikke noe problem. Plutselig får vi se noe jeg tror er en redningsflåte drivende i området ved Svartskjær. Med tanke på været som har vært kunne det jo være noe som har blåst over bord fra en båt. Vi kjørte så nær vi kunne og brukte kikkerten, jo da det var en gul og sort flåte som lå rettvendt. Vi kunne ikke gå i nærheten pga. grunner og bølger. Gummibåten vår hadde bare årer så det var utelukket i vinden, dessuten ville ikke fruen ha ansvaret for skuta alene i de bølgene.

Bildet viser bølgehøyden på målestasjonen ved den aktuelle dato.

Vi hadde ikke observert letebåter eller helikopter på turen, eller hørt noe på VHF. Selv om eventuelle personer inne i flåten enkelt kunne ta seg opp på holmen der, så kunne vi ikke være sikre på om det lå noen skadet inni flåten. Pokker også…vi hadde ingen registrert VHF ei heller sertifikat, men vi vurderte det dit hen at vi bør rapportere dette, på en eller annen måte. Mens vi sto der og tørrtrente, og tenkte på hva straffen ville bli for å bryte den øredøvende stillheten på kanal 16, samtidig som vi lurte på hva vi burde si, så dukket det heldigvis opp en mindre åpen fiskebåt med påhenger. Vi fikk gestikulert oppmerksomheten med armene og kan kom bort til oss. Vi forklarte problemet, og han skulle kjøre bort og se nærmere og eventuelt kontakte oss på VHF dersom han trengte assistanse. Vi så han sette kurs mot flåten og vi putret videre. Ved nærmere ettertanke burde i blitt på stedet, men det virket ikke nødvendig der og da. Lærdom mottatt. VHF tilstånd søkt på PTS så vi blir registrert.

 Så var det innaskjærs gjennom Hamburgersund og Fjellbacka som er idylliske plasser nå før det fylles opp. Synd vi hadde litt dårlig tid og måtte kjøre forbi, pent var det og omtrent helt vindstille, men det skulle snart endre seg fort. Vi tok oss til til å ankre og spise litt i en bukt på Terneskjær utenfor Fjellbacka, herlig stille. Denne øya er perfekt å ligge ved dersom du hater overfylte gjestehavner, rask tur med dingen og du er i Fjellbacka på null komma nix.


Åse  "matrosen" i full konsentrasjon
Etter en første erfaring med ankervinsjen, min første overhodet faktisk, dro vi videre den naturlige ruta for oss ikke så veldig seilkyndige. Straks var Tanumstrand og Grebbestad i sikte. Det er å betrakte som "hjemme" for en Strømstadbo som meg. Jeg hadde lagt opp ruta klossete innenfor Løkholmen på vei ut av Grebbestad. Det er litt grunt der og unødvendig å krype på land nå som vi har seilbåt og alt, så vi la kursen mellom Kepholmen dypt og fint,


Når vi kom til Klætten og Gula Humpen så merket vi at det faktisk blåste litt og bølgene rullet skuta fint og rolig. Vindkast rundt 25 knop får vi i ryggen på vei inn til Havstensund. Båten kjennes umåtelig tygg i forhold til tidligere båter jeg har hatt, og nå har jeg ikke seil oppe. Må si at jeg gleder meg til å sette kursen ut på havet med seil, men Åse er ikke lysten på at kapteinen skal begynne å dra i tau akkurat nå.



Hun vinner denne runden.


Vi entrer Kosterfjorden og det frisker på, man blir litt lurt av å sitte godt beskyttet under kapellet siden man merker lite til elementene. Vindmåleren viser 30-35 knop og man merker at skuta legger seg litt over. Det ruller og går, men ingen drama overhodet. Vi ankommer Strømstad havn og Åse går på dekk for å gjøre klar, plutselig kommer et skikkelig vindkast som tar tak i jakka og truer med å slenge henne i vannet, men hun rekker å gripe rekkestøtta. Jeg ser 43 knop på måleren og nå er vi i Strømstad.. Phu, hun har lest om Milo og hørt på rådet "en hand til deg, og en til det du holder på med" og nå hadde hun glemt det alt. Det hadde tatt seg ut å ligge der i vannet med sikkerhets selen med begge ender montert i vesten, knis.

Vinden gir seg ikke og bølgene tårner seg og slår over de ytterste gjestebryggene, ser stadig 40 knop på måleren nå, vi vet ikke hvor mye ms dette er, men vi må se å få lagt til og det fort. Jeg beordrer Åse til å legge alle tilgjengelige fendere på styrbord side, dette blir en hard landing. Vi to, helt ferske med seilbåt og båt i denne størrelsen og nå blåser det friskt. Jeg tar avgjørelsen om å ligge på de ytre bryggene siden jeg ikke vet hvordan det ser ut inne i havna, jeg vil ikke blåse inn i noen millionbåter på første turen. Holder helt mot styrbord og kjører inn mellom utstikkerne. Planen er å snu innerst og legge til slik at vinden båser oss inn mot brygga, jeg vet at det ikke er optimalt men jeg tror ikke vi klarer å holde henne med vinden fra brygga. Jeg må bruke baugpropellen for første gang i mitt liv for å holde båten mot styrbord brygge slik at vi får plass til å snu når vi kommer inn. Når vi er innerst legger jeg hardt babord og hjelper til med baugpropellen. Matrosen som står på dekk beskriver følelsen av i sitte i en bil som tar brekk sladd, jeg ser henne og baugen bevege seg meget raskt mot babord vinden bråker så mye at jeg ikke hører hva hun sier, men hun skjønner nå tegninga. Vi benytter Bavarians svake side til vår fordel, avdrift. Jeg får stoppet skuta 1,5 meter fra kaia og vi ligger nå langsmed, jeg registrerer 46 knop på vindmåleren rett fra siden før jeg spretter opp på akterdekk å griper tauet og hopper i land, matrosen er i land og kjemper med tau allerede. Båten kommer nå i en viss fart mot brygga sidelengst heldigvis med fendere ute. To fendere bli helt flate, og en spretter opp å gjør ingen nytte, og siden på båten treffer brygga hardt. Her er det bare å holde alle lemmer borte og prøve å få lurt en fender til inn. Det går med hårsbredd, herre, ikke akkurat noe for oss ferskinger. Brygga er av tre og setter noen merker i lakken, men i ettertid ser jeg at det skal gå å polere de bort.

Så vi lå der og red av stormen, jeg har ikke sett det har blåst så mye i gjestehavna tidligere. Men nå var vi framme trøtte, lattermilde og litt nervøse. Turen har gått veldig bra til tross for ustabil vind. Båten er herlig og står till over mine forventninger. I skrivende stund har jeg bodd i båten snart 14 dager. Jeg kommer ikke til å flytte ut med det første.





Det har for øvrig oppstått et problem med Raymarine RL70C Plus skjermen under dekk mens jeg plottet opp ruta. Den sluknet plutselig og ble helt død. Det er mulig at det var lite strøm på skipet akkurat da, men siden har jeg vært fulladet, men nå står bare skjermen henger i oppstartsbildet (se bilde). Ingenting skjer annet at den blinker av og til, ingen knapper har noen virkning. Strømmen er forsøkt koblet til og fra, og alle kabler, men ingen endring. Snakker vi reparasjoner her tro?

lørdag 12. mai 2012

Hentetur 2 ut av redet

Turen begynte på lørdag 12/5 ved 12 tiden, da skulle vinden avta. Vi lå i gjestehavna på Henån med baugen omtrent rett mot strømmen fra elva, og med 10 m/s i rumpa. Til tross for ørepropper og gode fjærmadrasser var det vanskelig å sove den natta pga. klukkingen av bølgende inn mot akter kabinen. Vi burde lagt oss i lugaren forut. Men hvor godt sover man egentlig første natta i ny båt med så mange spørsmål virrende i hodet? Vi feiret med "folk-øl" og pizza.

Så, ved 11 tiden på lørdag krøp vi opp i cockpit og kikket vindmåleren, 22 knop og vi kjenner at det er nok for oss med ny båt.

Vel i gang med å båse opp gummibåten (Honda 10”) fant vi ut at det kanskje var smartest å surre den på dekk i vinden. Det var Ikke så enkelt å få den opp dit, med det blir nok en vane. Etter mye om og men lå den bra surret på fordekk.

Vi starter opp motoren og planlegger retretten, det går ganske bra, kun en fender i vannet, og det blir vår gave til Henån! Jeg kunne nesten kjenne en samlet tankebølge slå mot meg fra Najad havna "typisk Bavariafolk" ;o ) Litt amatør var det, men vi kom ut til tross for ubehagelig strøm fra elven og vinden rett inn akter. En god skipper har alltid en godt unnskyldning. Båten tørnet for øvrig helt motsatt av det jeg hadde tenkt, seilbåt skal tydeligvis ha litt fart akterover for å ha styring.

Så var det noen som dro ut vindproppen, og den døde nesten helt og sola kom frem, herlig. Turen ut gjennom trange løp gikk bra, selv om vi møtte et par større båter, men heldigvis ikke på det trangeste. Videre gikk det helt fint forbi Gullholmen og nordover Islandberg. Litt skvalpete utenfor Lysekil ved Stånge Huvud. Store og lille Kornø så fantastiske ut, særlig lille Kornø lå der som en liten idyllisk landsby mitt ute i havgapet. Så gikk vi innenfor Malmøn og innaskjærs mot Gravane og Kungshavn. Opp i Soten kanalen og fortøyde på brygga. Der ventet en nydelig middag som svigermor hadde preparert. Natten ble til forveksling helt rolig i kanalen og vi sov som steiner.

fredag 11. mai 2012

Hentetur

Hei folkens. Denne helgen (11-13 mai 2012) er det dags for henting av vår nye båt Sothis, dersom den går igjennom siste "på sjøen" ut sjekk.

Beklageligvis er ikke værmeldingen i det aktuelle området på vår side, sterk vind er meldt hele helgen.

Med ny båt og uerfarent mannskap, så blir det motorkjøring innaskjærs. Slik som det ser ut nå, så blir vi liggende å vente på været i Henån hele fredag, for så å putre litt oppover på lørdag ettermiddag. Det virker som det blir en økende vind utover natten mot lørdag, og lørdag formiddag i området Lysekil/Smøgen.

Men vi håper å ta oss til Soten kanalen i løpet av lørdag ettermiddag og overnatte på familiebryggen der. Deretter ser det ut til å løye ned på søndag slik at vi kan bruke hele søndagen opp til Strømstad.

Er det for ambisiøst å regne med å rekke dette i løpet av denne helgen med været som er meldt?
Distanse ca. 68 NM farten med motor blir ca. 5-6 knop vil jeg tro. Så ca. 11-13 timer effektiv kjøring.

Hadde vi vært drevne seilere så hadde vi sikkert satt pris på det kuslige været for å teste båten litt, men vi kommer ikke til å heise seil i 17 ms på en stund ennå.

Legger ved noen flere bilder av båten.








lørdag 5. mai 2012

Den nye skuta

Hallo folkens, det er på tide å begynne på bloggen vår nå som vi har hatt båten et års tid. Etter et års leting falt vi for Sothis som er en Bavaria 40 Ocean. Vi hadde ikke planer om en såpass stor og ny båt, men etter mye tenking og diskutering ble vi til slutt enige med oss selv, og eieren av Sothis.

Båten har en sentercockpit noe som er litt uvanlig til Bavaria og være. Det betyr at sittebrønn er flyttet litt frem, og kortet ned slik at det blir bedre plass til en skikkelig lugar akterut.

Valget av båt er sannelig ikke enkel, og utvalget er stort. Til slutt satte opp våre båtkriterier i et excel ark, og poengsatte de ulike tingene etter hvor mye vi syntes de var værd. Da kunne vi fort sile ut de som ble uaktuelle og konsentrere oss om de som hadde høy poengsum. Poengsum er ikke alt, det er viktig at du liker båten og hva de tidligere eiere har utsatt den for. Sothis er godt utstyrt og fri for amatørmonteringer av noe slag så langt jeg kan bedømme. Denne båten fyller alle våre kriterier og er meget godt vedlikeholdt.







tirsdag 1. mai 2012

Sothis

Les mer om Sothis her.
Sopdet i rød kjole, med stjerne på hodet
Stjernen Sirius, var i oldtidens Egypt kjent som Sothis, og er nedtegnet i de tidligste astronomiske registreringene. Sothis ble identifisert med den store gudinnen Isis.


Navnet Sopdet betyr (hun som er) skarp i det egyptiske språk, og det referer til Sirius' lysstyrke og det at den er den lyseste stjernen på nattehimmelen.

Sirius er en dobbeltstjerne

Sirius er en dobbeltstjerne i Stjernebildet Store Hund, Ledsagerstjernen kalles Sirus B. Sirius er ca. 1.8 ganger større en vår egen sol og den er "bare" 1,8 ysår borte, noe som kan sies å være i nabolaget astronomisk sett.







Hieroglyfen for Sothis er en stjerne og et triangel


Søkekart for Sirius