Dag 61 - Hele mannskapet er på plass

Kapteinen har forlatt skuta og reist en kort tur til Norge for å hente Victor. Det blir en sen kveld og en tidlig morgen før vi begge ankommer flyplassen i dag. Den lille piraten blir, som alle pirater, sjekket grundig i sikkerhetskontrollen siden den lyste rødt, "opp med hendene!", men ingen sabler ble funnet og vi slipper videre. Både kaptein og pirat er spent på flyturen, men den går problemfritt. Piraten, som har fått vindusplass, får øye på Nordpolen, Afrika, Danmark samt en ku, bil og en mann, før vi lander i Belgia.

Vi hadde basert oss på buss og tog for å komme oss tilbake fra fra flyplassen og hjem til Namur, men jernbanen i Belgia orket ikke å jobbe i dag, så vi måtte ta en taxi fra Charleroi.
Belgia er omtrent like upålitelig som en gammel russisk bil, ingen forvarsel, ingen informasjon, ingen alternativer, "vi gjør som det passer oss, ferdig med det".

Vi ankommer Namur og ber sjåføren stoppe foran Kasino. Sjåføren vet jo ikke hvem vi er så vi føler oss som proffe storspillere på tur, og nå skal vi robbe Kasino i Namur. Vel, vi krysser veien vekk fra Kasino og ned i Sothis, antageligvis så langt fra Kasino man kan komme. Victor smiler glad når han ser skarpøye komme mot oss, og vi kjenner oss nå som et komplett mannskap, proft eller ikke.

Skarpøye har tømt Snickers forrådet til Kapteinen og brukt opp den 20 Euro seddelen som jeg la igjen, Hun har også klart å bli kjent med byens eneste kortvokste mann. Skarpøye la ikke merke til høyden før hun reiste seg opp og derved forsvant mannen. Man skal ikke spøke med tunnelsynet til skarpøye. Vi fikk i hvert fall vasket noen klær når jeg var borte.

Piraten mater maten

Kapteinen har nevnt for piraten at det er noen store gås som går rundt i havna, og vi går bort med noen gamle brødskiver og lar de bli enda større. De er sultne og piraten må stå på et bord for ikke å bli tråkket ned av tamme og sultne gås. Kapteinen lurer på hvor tamme gåsene er og stikker frem en finger, fingeren blir umiddelbart blir spist av tannløse nebb. Kapteinen får lyst til å arkivere gåsen i fryseboksen, men kommer på at vi ikke har fryseboks i Sothis. Piraten er tom for brød og vi går tilbake til båten, piraten vil gjerne se på fingeren til kapteinen, kanskje det er blod??

Nam, en finger takk..

Vi tar en pause før vi bestemmer oss for å utforske borgen i Namur, den ligger på fjellet over byen og veien opp er bratt. Vi går hele veien til toppen i håp om at det kan være is og pils på toppen, men vi blir skuffet på Belgisk vis. Vi finner verken is eller lesk. Men borgen gir en fin oversikt over byen og vi suger inn utsikten og puster ut dårlig kondis. Vi lar tyngdekraften virke på de slappe kroppene nedover til byen. Vi er skikkelig sultne og finner en burgerbar. Det er en dårlig kopi av MacD, og eieren har sikkert tenkt å slenge seg på konseptet fastfood. Jeg syntes det står Do Burger på inngangen, men vi var svette og sultne så jeg kan ta feil, vi bestiller. Det er ikke fastfood, det er food servert på Belgisk vis, veldig slow. Maten smakte ok, bortsett fra milkshaken som jeg var dum nok til å bestille. Man bestiller ikke milkshake fra noen som gir deg klare tegn på at dette er den første i år, og dobbeltsjekker om det stemmer.

Utsikten fra borgen

Utsikten slik Skarpøye ser den

Mannskapet kommer seg tilbake til Sothis og tar kvelden. Skarpøye pusset tennene når jeg leste for piraten, klar for den gående konkurransen "først i seng". Det går galt, skarpøye sovner i hverdagsrommet kl. 21, men hun rekker jaggø å stable seg i seng før meg i dag også.

Elven vi seiler på

God natt!

Dag 60 - Gräsänka i Namur

Idag flyger Tom till Norge för att hämta Lillmatros och den numera auktoriserade piratgutten Victor som ska vara med på rövarståt genom Frankrike och jag är båtvakt = gräsänka.

Kapten har lämnat en diger "to do lista" och förhållningsregler över det dygn han är borta och ratten är nermonterad.

Jag låter honom husera runt och håller god min i elakt spel. Min, helt inofficiella, lista över saker och ting som matrosen planerar att göra i främmande hamn och utan kaptens närvaro är klar och listorna är kanske inte helt lika;-) 

Strandsatt ombord?

Slit och släp....

I "tvättstugan" är det uteslutande män som tvättar idag!? Hmm... verkar som det finns en del förutfattande meningar hos undertecknad. 

En sliten och bedagad man som uppenbart bott i sina kläder under avsevärd tid tvättar sitt andra ombyte med kläder som han förvarar i en sliten plastpåse. Pensionerade män kommer med veckotvätten i ordentliga tvättsäckar. En far och hans son tvättar arbetskläder och en man i kamouflagefärgade byxor och kortklippt militärisk frisyr har en stor resväska med sig, full med så prydligt ihopviken smutstvätt att man häpnar och samtliga är väldigt hjälpsamma. De växlar pengar för mig, förklarar på franska hur tvättmaskinen och torktumlarna fungerar  och ger mig dessutom tips på tvätt och tork temperaturer:-) Märkligt, de måste tro att det är första gången jag satt foten i en tvättstuga:-)

Tvättstugan i Namur

Efter slitet i tvättstugan :-)

Jag hade planerat en rejäl shoppingrunda också men kapten visste när han skulle lämna skutan - på en söndag ja. 

Detta innebär söndagsstängt för alla chica butiquer jag hade tänkt att gå lös på och dessutom lyser bankomater med sin frånvaro och med 20 euro på fickan kommer man inte särskilt långt.

Lika bra att cykla hem igen. Det blir en lugn hemmakväll i båten med ljudbok Doppler av Erlend Loe och jag passar på att länsa kaptens förråd av Snickers i stället. 

Lästips från gräsänka i Lamur

Dag 59 - Namur i regn

Etter en veldig koselig kveld med besøk av Karianne, Gard og Benjamin så spiser vi frokost sammen dagen etter og tar farvel for denne gang. Takk så mye for besøket, og EKTE smør :)

Båtvaktene er skarpe her vi ligger

Besetningen på Sothis er ikke helt på topp i dag noe som må skyldes været. Vi inntar horisontalen og venter ut været, vi er tålmodige, men det er regnet også. Derfor er det ikke så mye å melde fra besetningen på Sothis i denne omgang.

Sothis later seg i Namur

Mannskapet på Sothis leter etter en minibank

I morgen skal jeg ta meg til Charleroi med buss og tog for å fly hjem til Norge for og hente den lille autoriserte sjørøveren Victor. Det skal bli herlig å få en liten matros med på reisen herfra. Reisen går videre nedover på Meuse mot feriestedet Charleville Mezieres. Men før vi kommer dit skal vi klarere ut av Belgia og inn i Frankrike, vi skal vi forbi noe flotte steder på veien, så følg med videre.

God natt!

Dag 58 - Konsten att undvika en timmerstock

Huy Port de statte

Soldis,  vindstilla 

På väg till Namur

Kastar loss vid 10 tiden och sätter kurs mot Namur.

Drömt om slussning i natt och är förberedd och taggad att ta mig an de belgiska slussarna igen. Kom igen bara! ;-)

  

Både natur och slussarna tar sig verkligen upp under resan till Namur. Kanalerna slingrar sig mellan den skogsklädda bergskedjan Ardennerna, det är ett vackert och dramatiskt landskap och de två slussarna är en barnlek om jag nu ska våga uttrycka mig så vanvördigt. 

Grönt ljus där vi bara glider in i sällskap med två andra fritidsbåtar, slussas upp 4-5 meter i sakta mak och utan strömmar och fortsätter vidare. :-) 

Rutten idag är för övrigt en ganska avancerad körning med många svingar och tät yrkestrafik så kapten överlåter ansvaret gällande styrning och navigering till mig.

Jag får av en händelse också ett tillfälle att undervisa kapten hur man kan köra runt flytande timmerstockar, det gäller bara att ha utkik och svänga antingen till babord eller styrbord ;-) 

Kaptenen har naturligtvis åsikter och denna gången gnäller han om att dieselförbrukningen ökar markant om matrosen svingar FÖR mycket! 

Bon appétit

Lägger till längs kanalkanten mitt i byn och idag har vi midsommar ombord, vi har äntligen kommit ihåg att köpa in alla tillbehör som behövs för en riktigt svensk traditionell midsommarlunch. 

Och i kväll får vi norskt besök från Belgien, och det ser vi verkligen fram emot! 

Namur

Dag 57 - Hviledag i Huy

I går kveld traff vi på båten Breezita med Ingrid og Tormod fra Nøtterøy som også har vært på reise siden 1 mai. Dette er de første Norske vi har møtt  siden reisen startet, det var hyggelig.

I dag tar vi en hviledag i Huy etter noen litt strevsomme Belgiske sluser. Overgangen fra Nederland til Belgia er stor sett fra en kanalfarers side.

Dårlig? Her er synderen.

Ledig jobb?

Man får en følelsen er at dette er Nederland på vranga, her er det store industribygg som ligger nedlagte og overgitte. Profitten er borte sammen med de som burde hatt ansvaret for å rydde opp etter gullalderen. Vedlikeholdet er fraværende, på alle hold. Lukten er stram og enkelte steder renner det
"gråvann" ut i elva fra de industriene som fremdeles holder ut, og jeg føler
trang til å ta på "maska" som en japansk turist. Dette er nok slik mange forestiller seg kanaler i Europa, sølete, møkkete og grått. Heldigvis varer det ikke lenge før kjernekraftverkene dukker opp, som forhåpentligvis kun slipper ut vanndamp.

Sånn vil jeg også ha

Matchotatoverte "menn" styrer slusene med korte Franske salver på VHF og med tilhørende brøling og vifting med armene, men slusing kan de. Det hadde kanskje vært en ide og tatovert et par Engelske læresetninger på armene før dødningskallen? Særlig turistvennlig er de ikke, men Skarpøye har tålmodighet og får oss videre.

You get the picture

Etter Liège tok det seg opp noe, og Huy som vi nå ligger er et fint sted og vi har hørt at det nå blir bedre og bedre på veien til Paris.


Som sagt, dagen blir en hviledag hvor vi tar en tur til den lille byen med de trange gatene. Hvem skulle tro at oppfinneren av rulleskøyten kom herfra? Vi vasker båten innvendig siden skarpøye mener det nå er møkkete her, jeg er helt enig, det samler seg mye rart i krokene når to stykker lever på heltid i en båt. Nå lukter den grønnsåpe et par dager i alle fall.

I morgen tar vi oss til Namur hvor vi skal møte Gard og Karianne som bor i Belgia, og jeg skal ta meg til Norge på søndag for å hente Victor som skal være med oss videre på turen til Paris :o) 

God natt!

Dag 56 - Merci beaucoup captaine!

UMaastricht Bassin haven

Sol och vindstilla

Kapten spänner musklerna innan morgondoppet

Idag går färden vidare söderut. Vi är nöjda över vårt uppehåll i haven Bassin och inte minst all den flärd och lyx som jag kom i åtnjutande av för en billig penning;-)

Nu lämnar vi Nederländerna för denna gången och passerar gränsen till Belgien. Vid Elsluce De Lanaye skall vi inklarera och registrera båten för att få tillstånd att få färdas på kanalerna i Belgien. 

Att inklarera och sköta andra formella kontakter med myndigheter är matrosens arbete och därmed är jag enligt kapten uppgraderad till Liaisonoffiser. Jo jag tackar jag:-) 

Esluce De Lanaye slussar upp 13,5 meter och ska enligt uppgift ha flytande pollare och vänligt slusspersonal. Om vänligheten är kopplat till rekommendationen att lämna ett litet bidrag till kaffekassan vet jag inte men vem skulle våga chansa! 

Fransk "fusklapp"

Ett annat delikat problem är också att denna delen av Belgien, Vallonia, är väldigt stolta över sitt språk som dessvärre är franska. 

Enligt kapten bör jag kunna detta då jag i svagt ögonblick  berättade att jag läste franska under två terminer i sjuan och har således fått ansvaret för att sköta all kommunikation via VHF i alla fransktalande länder. Merci beaucoup captaine!

Nåväl, inklareringen går fint även om tjänstemännen på slusskontoret ser väldigt frågande ut när jag på bästa " skolfranska" försöker förklara mitt ärende. Kanske 5 euro sedeln som jag la i skålen på skrivbordet underlättade. 

Inklarerad och registrerad besättning?

Här är det också på sin plats att hylla  och prisa alla finurliga "appar"som hjälper mig med översättningar och uttal. Tar härmed ödmjukt tillbaka alla åsikter och uttalande som jag haft genom åren gällande mobiltelefoner och dess funktion! ;-) 

Vi kommer in i slussen utan större problem och idag har vi sällskap med en stor läkter och två stora motorcruisare. Dessvärre verkar den  ena cruisaren inte fått med sig att det är kutym att ge plats åt efterföljande båtar och har lagt sig långt bak vid slussdörrarna. 

Detta innebär att vi snirkla oss förbi för att komma till framför honom och tätt bakom läktern. Tack för den ja! 

Hittar en pollare och binder. Den andra motorcruisaren ligger bredvid oss på motsatt sida. 

Och så börjar slussningen, vi stiger sakta uppåt på de automatiska pollarna och båten ligger stadigt längst slussväggen.....men inte för alla!! 

Motorcruisaren som ligger bredvid oss får plötsligt stora problem då de automatiska pollarna inte är så automatiska längre och repet verkar ha fastnat och försvinner lodrätt ner under vattenytan. Kvinnan på båten sliter allt vad hon kan för att hålla båten vid slussväggen. Plötsligt ryker knapen också och båten börjar skena bakåt och åt sidan, alltså mot oss, i slussen. Mannen rattar allt vad han förmår och tack och lov har han både aktertruster och bogpropeller  och lyckats så småningom rätta upp båten så att kvinnan får tag i en stege och lyckas få fast båten igen.... Och vi andas ut i ren lättnad.

Man känner sig ganska maktlös eftersom man inte har någon större möjlighet att hjälpa till i ett sånt läge. Vi har ju också tvärat i en sluss och det är inte ett dugg spännande!

Situationer händer väldigt snabbt när de väl händer. Strömmar från vattenmassorna som virvlar i slussen och propellerströmmar från stora läktrar påverkar båten i alla riktningar och får den att fara runt som en barkbåt i en vårbäck. 

Vi tror kanske att de gjorde två misstag. Det första att de förtöjde båten i pollaren som borde fungerat men inte gjorde det och det andra misstaget var att de inte hade en lina från aktern. 

Detta tar vi definitivt med oss som en lärdom och en ödmjuk inställning till slussning bör man ha.

Ytterligare tre fullpackade slussar passeras och vi flyter ner för Albertkanalen som efter Li'ege förenar sig med Maas som nu heter Meuse kanal innan vi lägger till för natten strax utanför Huy. En väldigt trevlig liten hamn med en engelsktalande hamnkapten. Yes!

Li´ege

Huy

Träffar också på manskapet på båten " Drömmen" som vi mötte i Hannover och de första landsmännen till Tom. Ett norskt par som är på väg till Medelhavet och har tagit tjänstledigt ett år. Vi bjuds ner i deras båt och har en väldigt trevlig kväll innan vi knoppar in lång och innehållsrik dag.

Körsbärsöl och kvällssol i Huy

Dag 55 - Gullkaffe og nytt hår

't Bassin

I 't Bassin sover man godt og lenge, havnen er en stille oase midt i byen kun avbrutt av fontenen som våkner en gang i timen. Skarpøye er oppe tidlig å nyter morgensolen i cockpiten uten maset fra kapteinen. Når solen er på sitt høyeste bestemmer skarpøye seg for en liten sving til frisøren for å få en mer enhetlig farge på sveisen. Kapteinen blir i båten og tar litt forefallende arbeid. 

Det er alltid litt som skal gjøres og i dag står følgende på agendaen:

Rosa mann som kveler en rød svane

Vi har en bærbar VHF som vi bruker til å kalle opp sluser med, denne har en ATIS funksjon som vår stasjonære VHF ikke har. Jeg ønsker meg et fast sted å ha den bærbare slik at den ikke ligger og slenger i cockpiten. Løsningen blir litt borrelås som holder den fast i nærheten av styreposisjon

Done!

Vi har montert et solpanel før vi dro, sammen med dette monterte jeg en regulator som styrer strømmen fra panelet og inn på batteriet. Denne kontrolleren har et uttak for forbruk også samtidig som den lader batteriet. Tanken er at vi kan få ladet f.eks. mobiltelefoner under seilas uten å belaste batteriet. For at dette skal bli mulig må jeg montere et 12v uttak til lighterplugg. Done!

Kjøkkenklut på hjul

I forbifarten til søppelkassa i byssa merker jeg en litt sur lukt i nesehøyde. Jeg snuser meg frem til kjøkkenkluten som henger til tørk der. Den må nok kokes før den får ben å gå på.

Done!

På dørken ser jeg at det er hybelkaniner her og der, så jeg tar den ny innkjøpte støvsugeren og koster det sammen i en haug. Ja, den har ikke rare sugeevnen den støvsugeren til 10 Euro, den støver mer enn den suger.

Done!

Og sånn går no dagen.. 

Jeg koker litt kaffe siden skarpøye sikkert er sliten og kaffetørst etter en lang dag med å finne en frisør. Når hun endelig kommer med sitt nylakkerte hår ser hun ikke et dugg sliten eller kaffetørst ut. Nei da, hun fant den mest eksklusive salongen i Maastricht hvor belgisk kaffe i gullkopp med liten kake inngikk i klippingen....hvor mye kost.....glem det, jeg vil ikke høre det, men fin ble hun :)

Dyyyyyr kaffe..

Er det rart jeg liker meg best langt ute på havet.

Vi sykler rundt på måfå for å bli litt kjent i byen og finner mange fine plasser. Sentrum er også delt i to av elven Maas som vi for tiden seiler på. Vi sliter som vanlig med å finne en matvarebutikk og etter å ha sett ørten butikker som bare selger sjampo så finner vi en bortgjemt matbutikk og ølen er sikret.

Skarpøye ser etter om det er klart

I morgen skal vi sluse ut fra 't Bassin og kjøre på Maas frem til Liege i Belgia. Men før vi kommer så lang må vi merkelig nok klarere båten inn i Belgia, og få en Cruising permit et såkalt MET-nummer, byråkratiet lenge leve. Her er det nok mange strenge menn men nypressede uniformer som skal se alvorlige ut,

før vi får lov til å seile videre. Noen Euro i "gave" skulle hjelpe på humøret ifølge en guide vi har lest. Vi får se i morgen om det er nødvendig, når de ser en Svensk båt så tenker de vel at her blir det ikke stort.

PS. 

Vedrørende skarpøyes kritiske blogg fra i går, så må kapteinen til sitt forsvar si at det er en kapteins plikt å se velstelt ut. At det dukker opp bagatellmessige hindringer underveis skal ikke hindre den daglige rutinen. En tømmerstokk i vannet kan man ikke forlange at en kaptein skal se mens han utfører den vanskelige styringen av skipet. Det en kapteins rettighet å være spontan i valg av hvilken side han ønsker å legge til med, skarpøye burde kunne lese situasjonen på forhånd, hva skal man ellers med en matros/utkikk.

Banken har tatt sitt.

God natt.

Dag 54 - 12 meters samliv

Roermond Jachthaven 

Sol varmt och vindstilla

När vi planerade vår resa genom Europas kanaler var det ju uppenbart att vi båda skulle få många olika utmaningar under vägen och det har vi fått!

Mycket av det vi vet idag hade vi faktiskt inte en aning om tidigare och här stjäl jag ett citat från  Katinkabloggen om omdöme och erfarenheter som jag tycker är så bra. 

" Gott omdöme får man genom erfarenheter och erfarenheter skaffar man sig genom dåligt omdöme" :-) 

Det som många trodde skulle vara den största utmaningen var att vi skulle vara tillsammans 24-7 i en 12 meter lång båt under 150 dagar...

Detta var en tanke som jag inte ens hade funderat över!? 

Och ja..... Om ditt mål är att göra livet surt för din man eller kvinna så kan jag rekommendera att segla kors och tvärs genom Europas kanaler, här finns otaliga situationer där du skulle kunna reta gallfeber på din partner.

Men du kanske inte ens behöver ge dig iväg till kanalerna i Europa. 

Det så kallade skilsmässodiket, Göta kanal räcker långt.

Och här kommer några beskrivningar där man skulle kunna frestas att slänga maken överbord. :-)

-Slingrande smal kanal, Juliana kanaal som beskrivs som 

"demanding" och bakom en bro dyker sju olika varningsmärke på "the right bank"  Matrosen bläddrar febrilt i CEVNI handbook för att hitta information om vad detta kan betyda och upptäcker att maken styr med ena knät och samtidigt ansar sitt skägg?! Ha!!

Ett stort möte!

Här var det trångt om saligheten ja

-Matrosen är i kabyssen och fixar lunch, tomatsoppa för åttonde dagen i rad, när det plötsligt brakar till som f-n under båten. Det visar sig att maken har kört på en timmerstock och anser att "skarpöga" det vill säga jag, borde träna upp min förmåga att hålla bättre utkik och öka min simultankapacitet! 

- Det är dags för tilläggning och maken har gett signaler om vilken sida han önskar lägga till varvid "skarpöga" flyger som en skållad råtta över däcket med rep när kapten av någon anledning ändrar sig och vill bestämt ligga på motsatt sida. ;-) 

Men......å andra sidan så är det väldigt besvärligt att sura i en båt på 12 meter, det finns helt enkelt inte utrymme för sura miner. 

Man hamnar dessutom hela tiden i situationer där man måste samarbeta tätt för att få det att fungera som vi båda vill, och ibland får man bara skratta åt alla dråpliga och besvärliga situationer som man  kan hamna i och det skrattas mycket ombord, det kan jag lova. :-) 

Samarbetsövning inför äktenskap?

Idag blir vår natthamn i stadshaven Bassin i Masstricht. Vi hälsas välkommen av en väldigt trevligt kvinna som både hanterar den lilla trånga slussen och fungerar som havenmaister på kvällarna. 

Stadshaven Bassin är en väldigt mysig och stilla hamn mitt i gamla byn och vi bestämmer oss för att stanna här ett par dagar. 

Kvällen avslutas med en promenad i gamla stan och med en indiskt middag innan vi knoppar in för natten. 

Sothis i stadshaven Bassin

Dagens rutt

Dag 53 - Skarpøye

Klokka var 10.30 kom vi av gårde etter en rolig natt for anker. Jeg hadde faktisk ikke regnet med at vi skulle få brukt for våre ankere i kanalene for annet en i et nødstilfelle.

Ikke bare fikk vi brukt ankeret, vi fikk også brukt baugstigen som vi faktisk ikke har brukt tidligere. Dybdemåleren viste 1 meter under buken, men vi tok oss fint ut og ankeret var fornøyd med å bli duppet.

Matrosen har endelig rykket opp i gradene og har nå fått nytt navn "skarpøye".

Alle på et skip får passende klengenavn og navnet skal hentyde på den utfordrende siden til mannskapet. Skarpøye syntes det er utfordrende å beregne avstander og kan finne på å sakte av båtfarten når et fly er i sikte. Det kan jo være et båtfly sier skarpøye til sitt forsvar. Skarpøye har også permanent brillene på ukjent sted.

Vel, turen i dag er plankekjøring og kapteinen styrer derfor mesteparten av veien frem til Roermond som er et typisk vannsportsted i Holland. Det er myriader av båt og alle ser ut til å være på vannet samtidig. Det er en ting vi har merket oss her i Europa. Alle ser ut til å gjøre alt på likt, kl. 10.00 kjører alle fra havna og kl. 14.00 alle legger til. Alt skjer på likt og gjerne i kø, vi har ikke skjønt hvorfor det er slik, men jeg har en teori. Jeg tror det bare en som har kart slik at resten må følge etter. Uansett, det er derfor Sothis omtrent alltid er alene på elvene og kanalene, vi kommer jo nesten aldri opp til kl.10.

I dag har vi faktisk sluset et par sluser med andre fritidsbåter, og jeg må si at jeg foretrekker lektere i slusen. Det er mye folk i båt her, og kjøringen er deretter.

Er han med oss tro?

 Vi stopper innom på et sted som skal ha diesel og vi gauker til hafenmaister og spør om dybden, men det virker ikke som han forstår at jobben som hafenmaister innebærer å ha oversikt over lengde, bredde og dybde i havna. Uansett, han vinker oss inn, skarpøye er på baugen og forsøker med håndbevegelser å forklare at båten har en kjøl. Vi kommer nesten til pumpa før vi går på grunn, det er antagelig den eneste betongkanten som er i Nederland. De har selvsagt laget en rampe til å legge ut båter rett ved pumpa. Rampen er i betong og har tydeligvis høye kanter under vann, genialt!

Men så dukket denne svanen opp....

Så sitter vi fast der med kjølen mellom kantene og kommer ingen vei. Jeg tenker at dette er en gylden mulighet for skarpøye til å kjøre båt, men slår det fra meg da jeg ser henne med båtshaken der hun forsøker å skyve oss ut av fella. Den "blinde" Hafenmaister står å peker på land, men jeg har gitt han det døve øret, hans kompetanse har jeg fått nok av. Jeg gjør ingenting og tenker at båten vil drive ut av seg selv etter hvert, det er jo ikke strøm eller særlig vind så det er ikke noe dramatikk i det hele. Et par unge karer kommer til fra motsatt brygge og slenger ut et tau som vi kan dra oss sidelengs med, skarpøye fisker opp tauet med båtshaken, takk gud for at vi ikke bare hadde et kosteskaft nå!

Vi får dratt oss sidelengst og bakker ut av fella, Hafenmaiser kommer nå plutselig på at vi må kjøre utenom rampa når vi skal ha diesel, men kapteinen har bestemt seg for ikke å legge igjen noe mer i denne havna enn litt bunnstoff. Vi fortsetter turen til Roermond hvor vi forsøker et par gratisplasser som er for grunne før vi biter i eplet og parkerer i en havn. Det holder med en grunnkjenning pr. dag.

Tilbakelagt distanse i dag er 34,5nm.

Dagens rute

God natt!

Dag 52 - Ankringsplats

Nijmegen Lindeberghaven

Sol och varmt

3-5 ms

När vi vaknar efter 10 timmar sömn är det sol och varmt och vi behöver både det ena och det andra efter gårdagens slit uppför floden Waal. 

Herre vad många olika oliver det finns!

Idag är det marknad  i den vackra staden Nijmegen och vi passar på att bunkra upp båten med fräscha grönsaker, holländskt vällagrad ost som vaccumförpackas på plats och oliver som tilltugg till den obligatoriska  ankarpilsen till dagens skeppare.

Slit och släp, aldrig är det någon annat.

Måste tillstå att jag gruvar mig lite till att åka ut på floden Waal som enligt European- Waterways, som jag läser idag, beskrivs som " very demanding"

Kapten erkänner i ett svagt ögonblick att han kanske möjligtvis läst något om flodens svårighetsgrad innan vi gav oss ut på floden igår med han är absolut inte säker!! Jäkla karl! ;-) 

Men enligt författarinnan till "Ta rodret kvinna" som för övrigt är kaptens favoritbok, så är mod en muskel som behöver tränas upp så det är bara att ge sig iväg.

Tröstar mig själv med att det faktiskt bara ett stycke flod  som förvisso är strömt som tusan och bara en sluss som skiljer oss från Waal-Maas kanalen som tar oss vidare söderut ....så go go go!

Om ca 10 dagar skall Tom flyga och hämta Victor i Norge. Vi "gleder" oss väldigt till att han skall komma ner och tillbringa sommaren tillsammans med oss. Det blir spännande för Victor och vi behöver en matros extra! 

Här var det gott om fästpunkter

Vi passerar floden Waal utan att behöva köra zick-zack mellan läktarna och det tackar vi särskilt för, slussas vidare till Waal - Maas kanalen där vi möts av en ljuvligt lugn och behaglig kanal och matrosen sänker axlarna igen. 

Medan vi i sakta mak glider genom landskapet pratar Tom och jag om vi saknar något som vi har tillgång till hemma och i så fall vad. 

Maken saknar ett stabilt internet och en liten skrivare och jag håller med och dessutom saknar jag Bregott! Light hysterin verkar utbredd i Europa och f-n vet vad du brer på smörgåsen. Inte är det äkta smör i alla fall. 

Efter en stund när kapten tagit en runda till i skallen utbrister han att han; 

"Savner muligheten og ligge på svaj og slippe forholde seg til andre folk" 

En för övrigt typisk kommentar från min man och vad händer? 

Jo, vi hittar en liten fin bukt vid Leukermeer där vi ankrar upp :-) 

Sothis för ankare och 1 meter under buken

En fantastisk dag på kanalerna avslutas med lasagne i solig cockpit. 

Dagens rutt

Dag 51 – Motstrøm

Kapteinen våknet tidlig i dag, og vi fikk stablet båten ut av båsen kl. 10.08. Tidlig kan det ikke kalles i normal forstand, men det å ha fri krever sin mann, og kvinne. Det er kaldt og det blåser en sur vind så vi kler på oss toppluer og hansker.

Masete lektere tar inn på oss

Etter å ha sjekket på AIS entrer vi sidelengst ut i kanalen på grunn av strømmen som er på ca. 3,4 knop. Dessverre er det motstrøm og vi må slite oss fremover i 7-8 km.t. Ferden går i dag fra Tiel til Nijmegen, avstanden er ca. 3,1 mil som vanligvis ikke er noe å snakke om, men i dag er det tungt for Sothis.

Bare kjør forbi du

Det er enormt med trafikk på Waal og de sier at det er som mye som 500

lektere som passerer hver dag, og all trafikk går fortere enn oss, det innebærer at alle lektere som kommer bak oss må kjøre forbi oss, samtidig som møtende lektere kommer medstrøms i god fart. Vi må holde oss ute av veien siden vi blir som små mygg å regne i denne leken. Vi har, til nå, ikke sett så stor trafikk som vi ser her.

Full fart

Vi kommer inn til Nijmegen med et nødskrik, det blir veldig trangt en periode før havnen med både møtende og forbikjørende lektere på en trang plass med mye strøm. Vi har brukt 4 timer og 27 minutter på distansen og hatt en gjennomsnittsfart på 3, 81 knop. Det var en slitsom etappe i dag, og mannskapet på Sothis er slitne. Vi får akkurat plass på enden av piren i den lille havnen i Nijmegen. En snill Nederlender hjelper til slik at vi får plass, han har tidligere seilt til Paris med sin båt og vi blir bedt om bord for å få tips om ruter og liggesteder på veien.

Sothis i Lindenberghaven i Nijmegen

Ikke så uvanlig å bo på vannet her nei

 Enda vi er ganske utkjørte så tar vi syklene for en liten titt på byen, Nijmegen er en veldig koselig by med gode handlemuligheter. Vi finner en butikk som selger kanalkart over Maas, vi tar med oss dette videre på turen. I dag blir det tidlig kvelden, da begge er trøtte etter dagens etappe. 

Kul gangbru

I morgen går turen litt tilbake på Waal og inn på Maas-Waalkanaal som tar oss over til elven Maas. Maas skal ha mindre strøm enn Waal og forhåpentlig mye mindre trafikk en det vi har sett i dag.

Oversiktsbilde over Waal tatt fra gangbroa på bilde over.

Dagens rute.

God natt.